Anne B. Ragde
Drama, 214 sidor
♥ ♥ ♥ ♥

Livet på gården förändras och utvecklas framåt. Erlend och Krumme planerar att bygga om en del till sommarbostad, nu när familjen utökas. Margido flyttar sitt kistlager till gården, för att på så sätt kunna hjälpa Torunn ekonomiskt. Samtidigt känner Torunn skuld i sin faders frånvaro och sjunker längre och längre in i hopplösheten. Inte ens Kai Rogers uppvaktning påverkar henne. Hon vet fortfarande inte vad hon vill: ska hon behålla gården och utöka den, ändra inriktning helt eller sälja? Till slut blir situationen för mycket för Torunn och hon ger sig av. Hur ska det nu gå för de familjemedlemmar som finns kvar? Och kommer hon tillbaka?

Nja, den positiva känsla som fanns i den föregående boken finns tyvärr inte kvar i denna. Känslan man får är väldigt blandad, den pendlar mellan hopp och uppgivenhet. Även om inte alla inblandade alltid kan få ett lyckligt slut i böcker, så hade man gärna velat att Torunn fann sig själv och blev glad igen. Därför känns det inte riktigt som att historien om familjen Neshov är fullbordad och det känns tomt efter sista raden.

Anne B. Ragde
Drama, 231 sidor
♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Bröderna Neshov är tillbaka! Denna gång går Margido på dejt, Torunn träffar slädföraren Christer och Krumme blir påkörd av en bil och inser att han vill skaffa barn. Samtidigt arbetar Tor vidare på gården, där de har fått hemhjälp som kommer och städar åt dem. Livet flyter på bra och alla är åtminstone hyfsat nöjda. Så en dag råkar Tor ut för en olycka och hamnar på sjukhus med gipsat ben. Avlösaren Kai Roger kommer och hjälper till, eftersom Tor inte kan arbeta på gården på flera veckor. När Torunn får höra om olyckan kommer hon till gården för att hjälpa till och möts av en sur och tvär far. När han dessutom börjar pressa henne med att han vill att hon ska ta över gårde, börjar Torunn fundera på vad hon verkligen vill ha ut av livet.

Eremitkräftorna är mycket bättre än förra boken! Jag vet inte om det beror på att man känner personerna bättre nu, men jag tycker att hela boken innehåller en stor mängd hopp. Berlinerpopplarna var ju ganska vemodig och sorglig, men här är känslorna mycket mer uppåt. Det var trevligt att återse alla figurerna igen och känslomässigt utvecklas bröderna en hel del. De hjälps åt och vågar sig på saker som de inte gjorde förut. Jag hoppas att den positiva andan även följer med in i den avslutande delen av trilogin.

Anne B. Ragde
Drama, 233 sidor
♥ ♥ ♥ ♥

Tor Neshov bor på familjegården tillsammans med sin mor och far. Han är grisbonde och lever för sina djur. När modern plötsligt drabbas av en stroke och hamnar på sjukhus, rasar hela hans värld samman. Stroken leder till att familjen än en gång samlas på gården. Det är Margido, brodern som arbetar som begravningsentreprenör inne i stan och som efter ett gräl med modern inte har satt sin fot på gården på sju år. Det är Erlend, den yngste brodern som lämnade gården för över tjugo år sedan och som idag lever med sin partner Krumme i Köpenhamn. Och det är Tors vuxna dotter Torunn, som han bara har träffat en gång tidigare. När familjen trots motsättningarna bestämmer sig för att fira jul tillsammans, kommer allt upp till ytan och den mörka hemlighet, som Margido är ensam om att känna till, avslöjas.

I början av boken var jag inte alls så imponerad som jag har förstått att andra har blivit. Historien är vemodig och lite sorgsen och det är bara Torunn som jag tyckte var tillräckligt sympatisk för att betyda något för mig. Men historien tog sig efter ett tag och boken är väldigt bra skriven. Jag vet precis hur det ser ut på gården, det slitna boningshuset, ladan med alla grisar, deras våta trynen, läten och förehavanden. Det är fantastiskt att läsa om hur bröderna efter så många år, börjar arbeta åtminstone lite åt samma håll. Jag ser fram emot fortsättningen!