Drömmarnas land

Tamara McKinley
Drama, 418 sidor
♥ ♥ ♥

Velda och Declan Summers ingår i ett teatersällskap som på 1920-talet turnerar genom Australiens landsbygd. Deras dotter Catriona föds in i detta liv och blir så småningom en uppskattad sångstjärna i deras framträdanden. Men tiderna förändras och biografen gör sitt intåg. Det börjar bli ont om tillfällen att uppträda och till slut är det bara familjen Summers och mr Kane kvar i sällskapet. Under ett oväder dör Declan, vilket innebär att Velda och hennes dotter är totalt utlämnade till mr Kane.
Många år senare är Catriona Summers en av Australiens största operastjärnor. Hon är så populär att hon till och med blir adlad av drottning Elizabeth. Men Catriona bär på en stor hemlighet, som hon har burit på ända sedan sin trettonårsdag. En dag hör kriminalaren Tom Bradley av sig till Catriona angående ett gammalt olöst mord, som hans farfar hade hand om. Hans efterforskningar har lett honom till Catriona och han vill nu höra vad hon har att säga. Hon inser att den hemlighet, som hon hade bestämt sig för att ta med sig i graven, är på väg att avslöjas och det är dags för henne att berätta sanningen.

Detta var en helt okej bok, med bra handling som hela tiden fördes framåt. Men ändå ville jag bara att den skulle ta slut så att jag kunde påbörja en ny! Min känsla när jag hade läst den sista sidan var ”Äntligen!” Känslan jag får när jag tänker tillbaka på boken är att det var en ganska tråkig historia. Jag börjar tro att Tamara McKinley inte är min typ av författare. Som tur är har jag bara en bok till i min bokhylla, som är skriven av henne.

I stormens öga

Tamara McKinley
Drama, 325 sidor
♥ ♥ ♥ ♥

Tillsammans med sin gode vän Giles lämnar Olivia England och återvänder till sin barndoms Australien. Hennes mamma har nyss gått bort och i samband med dödsfallet hittade Olivia vissa papper, som hon nu vill få reda på sanningen bakom. I Australien finns de enda personer som kan minnas hur det hela började.
Giles följer med sin älskade Olivia med egna problem i bagaget. Han återhämtar sig från andra världskriget, där han miste sin ena arm och han har svårt för att vänja sig vi det. Giles hoppas att resan till Australien ska hjälpa honom att acceptera vad som har hänt och kanske kan det leda till att Olivia inser vad hon betyder för honom.

Än en gång skriver Tamara McKinley en bok med historisk anknytning, handlingen utspelar sig mellan 1894 och 1948. Däremot är det mer fart i denna bok, jämfört med Den svarta opalen (se tidigare recension). Historien flyter på och allt eftersom får man som läsare reda på vad som var så speciellt med de papper som Olivia hittade. I och för sig kunde jag gissa slutet ganska tidigt, men I stormens öga var intressant att läsa och kan rekommenderas.

Den svarta opalen

Tamara McKinley
Drama, 295 sidor
♥ ♥ ♥

Miriam är en hetlevrad och envis äldre dam, som en dag hittar en gammal speldosa som påminner henne om det förflutna. När hon sedan råkar tappa dosan hittar hon ett lönnfack vars innehåll förändrar allt. Eftersom Miriam är dödligt sjuk i cancer skyndar hon sig att kalla på en advokat, Jack, som kan hjälpa henne att ställa allt tillrätta och skipa rättvisa. Hon berättar allt för Jack och i takt med att han får reda på sanningen om en av Australiens största företagsfamiljer, rullas historien ut om hur Miriams föräldrar kämpade för sin kärlek och lämnade Englands strikta klassamhälle för Australiens mer öppna synsätt.

Den svarta opalen är perfekt för den som gillar böcker med lite historiska anknytningar. Boken utspelar sig i en tidsperiod från 1893 till 1969. Däremot är den lite för långsam för min smak och jag tycker att det känns frustrerande att man hela tiden väntar på att en historia ska berättas färdigt. Huvudpersonerna i boken vet vad det handlar om, men som läsare får man inte reda på det förrän i slutet av boken. I och för sig hade det inte blivit någon lång bok utan detta upplägg och det är en helt okej historia.