Helen Fielding
Drama, 351 sidor
♥ ♥

Rosie arbetar på PR-avdelningen på ett bokförlag när hon träffar den äldre och berömde Oliver Marchant. De inleder ett förhållande, men Olivers humörsvängningar påverkar Rosie på ett negativt sätt. Trots att Rosie förstår att han inte är bra för henne, kan hon inte förmå sig till att släppa honom. Utvägen kommer när hon genom jobbet skickas till Afrika för att lämna böcker i samband med välgörenhet. När hon väl kommer dit inser hon att det är det hon vill syssla med och lämnar London och Oliver bakom sig och börjar arbeta som hjälparbetare.
Men tiderna förändras och flera år senare hotas Rosies flyktingläger av massvält. Till slut ser Rosie ingen annan utväg än att återvända till London och anordna en välgörenhetsgala. Och det visar sig att den enda person som kan hjälpa henne att dra i de rätta trådarna, är Oliver…

Samvetets röst är skriven av författaren till Bridget Jones dagbok och eftersom jag gillade de böckerna trodde jag att detta var ett säkert kort. Men det blev en stor besvikelse! Mycket av handlingen känner jag igen, till exempel mannen som till och med viker ihop sina kalsonger vid sänggåendet (Mr Darcy). De episoder som jag antar att författaren har lagt in för att de ska vara roliga är det inte och tre fjärdedelar av boken handlar bara om krig och elände. Jag har i och för sig inget emot böcker som tar upp allvarliga ämnen och Samvetets röst ger en bra inblick i frivilligarbetet i svältdrabbade länder. Men om jag ska läsa en sådan bok vill jag vara förberedd på det. På bokens baksida står det att den är ”bitsk, rolig, omtumlande” och det är helt och hållet falsk marknadsföring! Största delen av boken består av hjärtgripande beskrivningar av hur dåligt folket i Afrika mår, med krig, svält och elände. Det tycker i alla fall jag inte passar ihop med ord som bitskt och roligt. Läs hellre om Bridget Jones eller Olivia Joules fria fantasier av samma författare.