Trezza Azzopardi
Drama, 281 sidor
♥ ♥

Winnie har haft många namn under sin levnadstid. Som ung kallades hon Patricia eller Patsy, av sin pappa. När sedan hennes mor dog fick hon flytta till sin morfar, som började kalla henne Lillian, som var hennes mors namn. Och nu på äldre dar kallas hon Winnie, efter namnet Winniefred som hon fick av människorna som utnyttjade henne för sina egna syften. Själv bryr hon sig inte så mycket. Hon vill bara vara ifred i den övergivna skoaffär där hon bor. Plötsligt en kväll får hon besök av en tjuv som tar hennes få ägodelar. Winnie får då ge sig ut i världen igen för att försöka leta reda på tjuven och ta tillbaka sina saker. Letandet leder till att Winnie minns det förflutna, som hon så länge har försökt att glömma. Ett förflutet som innehåller en mamma med dåliga nerver, en pappa som försvann i kriget, människor som inte ville henne väl och den stora kärleken som visade sig föra olycka med sig.

Glöm mig inte är en mycket svår bok att recensera. Jag tyckte inte alls om historien, trots att den har fått sådana lovord från andra ställen. Den var svår att komma in i och svår att förstå. Trezza Azzopardi har även skrivit Gömstället, som tydligen blev hennes stora genombrott. Jag vet inte om jag kanske hade tyckt mer om den boken, men efter Glöm mig inte tänker jag faktiskt inte ens försöka. Jag lägger hellre min tid på böcker, som ger mig en bra läsupplevelse.