Love minus eighty

Love minus eightyWill McIntosh
Dystopi, 402 sidor

Years in the future, dead women in cryogenic dating farms await rich, lonely suitors to resurrect them and take them home. LOVE MINUS EIGHTY follows interconnected lives touched by these dating farms. There’s Rob, who accidentally kills a jogger, then sells everything to visit her, seeking her forgiveness but instead falling in love. Veronika, a socially-awkward dating coach, finds herself responsible for the happiness of a man whose life she saved against his will. And Mira, a gay woman accidentally placed in the heterosexual dating center near its inception, desperately seeks a way to reunite with her frozen partner as the centuries pass. In this daring and big-hearted novel based on the Hugo-winning short story, the lovelorn navigate a world in which technology has reached the outer limits of morality and romance.

Detta var en av de böcker som jag såg mest fram emot att läsa efter bokrean (länk) och jag blev inte besviken! Love minus eighty är en bra historia, med lagom långa kapitel där det hela tiden varierar mellan tre huvudpersoner, vilket känns uppfriskande för handlingen. Jag tycker att det känns som ett realistiskt framtidsscenario, där man ständigt är uppkopplad och sällan ger någon sin fulla uppmärksamhet. Den tekniska utvecklingen möjliggör dessutom att man kan frysas ner istället för att dö, men för att återupplivas krävs mycket pengar. Ibland känns det tyvärr som att vi är på väg ditåt. Jag får en liten känsla av filmen In time och även denna historia hade gjort sig bra som film.

Zone one

Zone OneColson Whitehead
Dystopi, sidor

In this wry take on the post-apocalyptic horror novel, a pandemic has devastated the planet. The plague has sorted humanity into two types: the uninfected and the infected, the living and the living dead.
Now the plague is receding, and Americans are busy rebuilding civilization under orders from the provisional government based in Buffalo. Their top mission: the resettlement of Manhattan. Armed forces have successfully reclaimed the island south of Canal Street–aka Zone One–but pockets of plague-ridden squatters remain. While the army has eliminated the most dangerous of the infected, teams of civilian volunteers are tasked with clearing out a more innocuous variety–the ”malfunctioning” stragglers, who exist in a catatonic state, transfixed by their former lives.
Mark Spitz is a member of one of the civilian teams working in lower Manhattan. Alternating between flashbacks of Spitz’s desperate fight for survival during the worst of the outbreak and his present narrative, the novel unfolds over three surreal days, as it depicts the mundane mission of straggler removal, the rigors of Post-Apocalyptic Stress Disorder, and the impossible job of coming to grips with the fallen world.
And then things start to go wrong.

Åh, vad jag hade höga förhoppningar på Zone one! Det var till och med den första bok från årets bokrea som jag valde att läsa. Jag menar, New York med lite zombieliknande varelser, hur kul hade inte det kunnat vara? Det hade kunnat vara kul, ja, men det blir det inte. Det händer ingenting! Det är mest tillbakablickar på sådant som har hänt, men jag känner inte att det driver handlingen framåt. Det är inte förrän under de sista 20 sidorna som det blir lite mer tempo, men då går allt åt fanders. Förlåt om jag nu avslöjade slutet, men lägg er tid på att läsa något annat istället. Det finns dessutom inga kapitel, utan boken är uppdelad på tre dagar à 100 sidor ungefär, vilket ytterligare bidrar till att det blir tungt att läsa.