… läser jag The Queen is dead av Kate Locke.
Jag gillade seriens första del så jag hoppas att nummer två kommer att vara minst lika bra:)
… läser jag The Queen is dead av Kate Locke.
Jag gillade seriens första del så jag hoppas att nummer två kommer att vara minst lika bra:)
… läser jag även The J. M. Barrie Ladies’ Swimming Society av Barbara J Zitwer.
Vad nu, tänker ni som känner mig, två böcker på en gång?! Men vad ska man göra när man ska ut på resa och nästan har läst ut sin bok (God save the Queen), men inte vill lägga till extra vikt genom att ta med en extra bok i packningen? Jo, man börjar på en annan som blir resebok:) Och den är riktigt bra!
Simona Ahrnstedt
Romance, 357 sidor
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Östergötland 1349
I en tid där inget är säkert och en kvinnas heder hänger på hennes oskuld går stormannadottern Illiana Henriksdotter till en skogstjärn för att bada då hon blir överfallen och bortförd.
Markus Järv, ökänd riddare och kungens närmaste man, väntar på en utsedd kvinna som ska göra honom sällskap för natten när hans unge soldat kommer med helt fel person. Inte bara är kvinnan framför honom mager och blek, han märker också snabbt att hon kommer från en fin familj. Han bestämmer sig för att rida tillbaka med henne men under färden stöter de på Illianas bröder och en olyckshändelse gör att en av bröderna dör.
Från och med den stunden kommer maktspel, intriger och kunglig diplomati att för alltid bestämma över Illianas och Markus liv.
Jag har tidigare läst Överenskommelser av samma författare, men den blev ingen favorit hos mig då den var alldeles för rå för min smak. Det var därför med blandade känslor jag köpte Betvingade på årets bokrea. Men jag blev positivt överraskad! Betvingade var mycket bättre och jag ville hela tiden veta vad som skulle hända näst. De enda irritationsmoment som jag upplevde med handlingen var att den var förutsägbar (men vilken bok är inte det på ett visst plan?), innehöll lite konstiga meningar och väldigt skiftande humör hos huvudrollsinnehavarna (kalla mot varandra i ena andetaget och översvallande kärleksfulla i det andra). Dessutom var den uppbyggda ”spänningen” i boken lite slarvig tycker jag. Hotet från Markus förflutna borde väl löpa som en röd tråd genom boken? I detta fall var det mer en presentation i början och sedan mest prat, innan det löste sig under de sista sidorna. Jag kände därför aldrig någon riktig spänning, vilket var synd. Men förutom dessa väldigt små irritationsmoment så var det en bra bok!
Jag upptäckte precis att Bokus har vårrea och tänkte tipsa om de böcker som jag hade köpt, om inte jag redan hade haft dem i min hylla:) 29 kr/st för de som är intresserade, en del är inbundna och resten är kartonnage.
Colson Whitehead
Dystopi, sidor
♥
In this wry take on the post-apocalyptic horror novel, a pandemic has devastated the planet. The plague has sorted humanity into two types: the uninfected and the infected, the living and the living dead.
Now the plague is receding, and Americans are busy rebuilding civilization under orders from the provisional government based in Buffalo. Their top mission: the resettlement of Manhattan. Armed forces have successfully reclaimed the island south of Canal Street–aka Zone One–but pockets of plague-ridden squatters remain. While the army has eliminated the most dangerous of the infected, teams of civilian volunteers are tasked with clearing out a more innocuous variety–the ”malfunctioning” stragglers, who exist in a catatonic state, transfixed by their former lives.
Mark Spitz is a member of one of the civilian teams working in lower Manhattan. Alternating between flashbacks of Spitz’s desperate fight for survival during the worst of the outbreak and his present narrative, the novel unfolds over three surreal days, as it depicts the mundane mission of straggler removal, the rigors of Post-Apocalyptic Stress Disorder, and the impossible job of coming to grips with the fallen world.
And then things start to go wrong.
Åh, vad jag hade höga förhoppningar på Zone one! Det var till och med den första bok från årets bokrea som jag valde att läsa. Jag menar, New York med lite zombieliknande varelser, hur kul hade inte det kunnat vara? Det hade kunnat vara kul, ja, men det blir det inte. Det händer ingenting! Det är mest tillbakablickar på sådant som har hänt, men jag känner inte att det driver handlingen framåt. Det är inte förrän under de sista 20 sidorna som det blir lite mer tempo, men då går allt åt fanders. Förlåt om jag nu avslöjade slutet, men lägg er tid på att läsa något annat istället. Det finns dessutom inga kapitel, utan boken är uppdelad på tre dagar à 100 sidor ungefär, vilket ytterligare bidrar till att det blir tungt att läsa.
… läser jag God save the Queen av Kate Locke. Har varit nyfiken på denna länge:)
Henry James
Spänning, 152 sidor
♥ ♥
En ung guvernant till två föräldralösa barn på det ensliga godset Bly utanför London, accepterar mystiska villkor för sin anställning. Väl på plats möts hon av en stämning av iskall och stirrande övernaturlighet, barnen hon måste skydda samt en tvetydig husföreståndarinna. Alltmer osäker blir också läsaren, på fasans egentliga källa.
När skruven dras åt är en av världslitteraturens mest klassiska spökhistorier, skriven av den psykologiska romanens mästare Henry James. Kanske mer än någon från sin tid kom James att inspirera våra moderna skräckmytologier; från bilden av oskulden som ondska, till schizoida labyrinter à la Roman Polanski.
När jag köpte denna bok såg jag faktiskt fram emot att få läsa något krypande och skrämmande, trots att jag i vanliga fall håller mig borta från sådant. Men just då hade det passat mig perfekt! Därför blev jag väldigt besviken när jag inte blev ett dugg skrämd, utan snarare frustrerad! Jag förstår att När skruven dras åt är skriven i en annan tid, i ett annat tempo och med andra förutsättningar än dagens böcker, men ibland vill jag bara säga åt huvudpersonerna att tala ur skägget! Jag brukar inte ha några problem att förstå vad de menar, men här känns det ibland väldigt hattigt och ofullständigt. Jag har fortfarande inte riktigt klart för mig vad det egentligen gick ut på eller vad som hände. Så jag förstår tyvärr inte alla lovord som denna bok har fått, men jag tycker det är roligt att ha läst den. Och den var verkligen inte lång!
Precis som många andra här i blogosfären har även jag hittat enligt O:s snabbenkät om böcker och läsande. Mycket trevlig idé, så här kommer mina svar.
I onsdags var det som sagt dags för bio! Jag och syrran såg Divergent och inför filmen hade vi lika olika utgångspunkter: jag hade läst och älskat boken, medan syrran bara hade hört mina lovord. Men vi båda älskade den!!! Det var till och med så att det kom en liten tår när jag såg de olika falangerna med deras olika kläder… De hade ju så klart ändrat lite på handlingen jämfört med boken, men jag tycker att allt det väsentliga var med och alla skådespelarna gjorde ett bra jobb! Från början stämde inte riktigt min uppfattning av hur Four skulle se ut med Theo James, men på slutet fanns det ingen annan än just Theo som skulle kunna vara Four Så jag är helnöjd och kan inte mer än ge Divergent mina varmaste rekommendationer!
… läser jag Kranvridarna av Karin Brunk Holmqvist.