Lauren Weisberger

Bette arbetar på bank och vantrivs! Arbetsuppgifterna är enformiga och chefen är en riktig slavdrivare. Till slut får hon nog och säger upp sig. Genom sin morbror får hon jobb som festfixare och får en gudomlig chef. Bette hänger in de tråkiga och okvinnliga kostymerna längst in i garderoben och beger sig ut i Manhattans coola klubbvärld!
Men allt blir inte som Bette hade tänkt sig. Hon kopplas ihop med Philip, en brittisk playboy som alla tjejer vill ha och hamnar i skvallerspalten. Hennes nya chef älskar det, eftersom det ger bra reklam för hennes företag. Men Bettes familj och vänner börjar dra öronen åt sig. När hon dessutom träffar Sammy, måste hon börja tänka på vad som är viktigast i livet. Kanske är han hennes livs kärlek, den som det står om i alla Harlequin-böcker och som Bette helst av allt vill ha.

Detta var inte den bästa chick-litt som jag har läst, men jag ångrar inte att jag gjorde det. Personligen föredrar jag författare som Sophie Kinsella, Jane Moore och Marian Keyes, som alla skriver inom samma genre. Det tog ett tag innan jag kom in i den, närmare bestämt sex kapitel. En bra bok tycker jag ska gripa tag i läsaren direkt. När jag sen kom halvvägs in i boken ville jag hela tiden veta vad som skulle hända näst, främst tack vare att Sammy kom in i bilden. Den lilla kärlekshistorian blir däremot åsidosatt och boken handlar mest om fylla, droger och kaos, vilket inte engagerar mig det minsta. Dessutom hade jag som djurälskare och hundägare problem med Bettes sätt att behandla sin hund. Eftersom hon var borta mycket hade hunden fått lära sig att göra sina behov i en låda istället för att gå promenader. Om författaren planerade att huvudpersonen inte skulle ha tid med sin hund, kunde hon väl valt en innekatt istället!
Alla var där är skriven av samma författare som Djävulen bär Prada. Den har jag ännu inte läst och efter denna erfarenhet är jag inte säker på att jag vill göra det heller.