Jeanette Winterson

När Silver är tio år gammal blir hon moderlös. Hon rycks därmed upp ur de bortglömdas värld, som hon har levt i tillsammans med sin mor och hund. Hon har inga släktingar att flytta till och då beslutar byns befolkning att hon ska bo hos fyrvaktaren Pew och bli hans lärling. Pew är blind och tillbakadragen och tar till sig Silver som sin efterträdare. På kvällarnas berättar han historier för henne, bland annat om byns historia. När Pew till slut ger sig av, fortsätter Silver traditionen med att berätta historier.

Bokens första kapitel var bland det roligaste jag har läst! Författarens beskrivning av hur Silver, hennes mamma och hund bodde i ett lutande hus fick mig att skratta högt. Bland annar var de alltid tvungna att äta klibbig mat som fastnade på tallriken. En gång hade de gjort misstaget att testa gröna ärtor och man kunde fortfarande hitta gamla dammiga ärtor som hade rullat in i hörnen. Tyvärr fortsätter inte humorn på samma sätt genom hela boken. Visst kan språket anses vara vackert med poetiska inslag, men för mig blir det bara trögt och tråkigt att fortsätta läsa. Boken känns rörig med alla historier som berättas och är helt enkelt ointressant för mig. Lyckligtvis är boken bara 206 sidor lång. Jag ger Fyrväktaren 2/5 tack vare den roliga början.